Sidbygge pågår !
All teknik har för- och nackdelar. All teknik är användbar, men ibland inom ett mycket smalt område. Det här är en kortfattad (och alltså ofullständig) presentation av de vanligaste överföringsteknikerna.
Typiskt för DSL-tekniken är att den använder frekvenser ovanför det vanliga talet (0-4 kHz), vanligen från ca. 30 kHz till ca. 1,5 MHz. ADSL använder modem, men inte för 0-4 kHz som gamla telefonmodem utan för de högre frekvenserna.
Det teoretiska maximum för ADSL nerladdning är omkring 16 Mbit/s. I praktiken är det emellertid 8 Mbit/s upp till 2 km, men redan på 3 km avstånd från centralen är bara 3 Mbit/s möjlig. Uppladdning är maximalt 640 kbit/s nära centralen.
I praktiken är 4 km gränsen för ADSL, men Skanova har utvidgat den till 5,5 km efter tester. Detta gäller enbart 0,5 Mbit/s.
VDSL (Very high rate DSL) kan klara upp till 50 Mbit/s men bara några hundra meter från centralen.
Före en figur över kapacitet och räckvidd, se: Alcatels bild här
Ledningarnas kvalitet har mycket stor betydelse för ADSL. I en del gamla telefonnät kommer ADSL aldrig att fungera.
Eftersom telefonnätet är en stjärna kommer varje abonnent att få HELA kapaciteten förutsatt att anslutningarna från centralen vidare är i skick.
xDSL är en nödfallsteknik som används bara för att krama de sista pengarna ur telefonnätet.
Satellit är därför lämplig endast för rundradio och TV, dvs. typiska punkt-till-mångpunktöverföring. Upplänken är också ett stort problem. Man måste använda långsamma modem för en äkta satellitupplänk är dyr.
Satellit kan dock med fördel användas i den allra glesaste glesbygden, typ Gobiöknen och Lapplands ödemarker. Den kan också vara lämplig för fordonstrafik, till exempel virkesbilar.
Shannons teorem säjer att över ett visst frekvensband kan man bara skicka en viss mängd information OBEROENDE av teknik. Det lönar sej alltså inte att vänta på att framtida uppfinningar skall lösa problemet med frekvensband för vi börjar redan nu närma oss Shannons gräns.
Dessutom är den absolut maximala kapaciteten mindre än frekvensbandet nedre gräns, dvs. 500 MHz ger en maximal kapacitet på 500 Mbit/s. Det är lätt att inse: Om signalen varierar snabbare så blir frekvensen helt enkelt högre.
Det finns utrymme för frekvensband på mycket höga frekvenser, men då börjar redan atmosfäriska störningar bli besvärliga (regn, dimma) och det krävs fri sikt mellan stationerna (träd, betongväggar hindrar). Se närmare ett par citat från IEEE Communications, september 2001
Bell har utvecklat en teknik med mångvägsförbindelse (multipath) där man kan kringgå Shannons teorem eftersom man då skapar FLERA kanaler (Shannons teorem gäller för EN kanal). I praktiken är det i alla fall svårt att skapa hur många kanaler som helst (som inte stör varandra) så den vägen är inte heller vidare framkomlig.
Shannons teorem säjer att kapaciteten ökar då signal/brusförhållandet förbättras så man kunde kanske höja sändareffekten ? Problemet är bara det att de andra stationerna i närheten då börjar störa MERA och signal/brusförhållandet kan t.o.m. MINSKA då man höjer effekten (på alla stationer).
Last modified: Sun Dec 7 20:57:13 EET 2003
