Fibernätets delar

Ett fibernät är ganska enkelt till sin uppbyggnad. Det består av:

Den optiska fiberkabeln har en ihålig kärna med fibrer. Kring varje fiber, som är tunnare än ett hårstrå, finns ett skyddande plastlager (primärskydd) som är färgat och fibrerna är vanligen uppdelade i grupper. Fibrerna är ofta i ett metallrör som är fyllt av gelé. Metallröret används som fuktspärr och mekaniskt skydd. En jordkabel har dessutom en mycket stark och seg mantel av plast, ofta med två metalltrådar ingjutna.

En luftkabel har vanligen en vajer för upphängning. Det finns också helt metallfria optokablar, bl.a. för installation kring högspänningsledningar.

Använd s.k. single-mode kabel om det inte finns någon alldeles speciell orsak att använda multi-mode. Single-mode är av bättre kvalitet och mera framtidssäker och MÅSTE användas på längre sträckor (över 2 km) och helst redan över 300 meter.

Kabeltypernas koder:

F = Optokabel
O = Geléfyllning
M = Plastmantel
P = Rundtrådsarmering
H = Metallskydd
B = Laminering
V = Stålband
D = Veckad
K = Bärlina
S = Inomhusbruk
U = Utomhusbruk
X = Spårkärna
Y = Hålstomme
Z = Lös virning
T = Tät virning
W = Vattendrag

En typisk optisk jordkabel är då FYOVD2PMU med hålstomme, geléfyllning, korrugerat stålrör, två metalltrådar och plastmantel.

Anslutning av kabeländar

Fiberkabelns ändar kopplas antingen till en skarvbox eller en terminal. Skarvboxen är för jordkabel en trycktät rostfri metallåda med intag som tätas med krympslang kring kabeln. Inne i lådan finns hållare för svetsskydd. Allt material kommer vanligen med skarvboxen.


Där kabeländan skall kopplas till en abonnent eller omkopplare (Ethernet switch) finns vanligen en terminal. Terminalboxen är vanligen avsedd för torra inomhusutrymmen. I terminalboxen svetsas fibrerna till s.k. knorrar eller fibersvansar (pig tails) med en kontakt i andra ändan. De vanligaste kontakterna är numera av typ SC. Kontakterna placeras i adaptrar som ser till att kopplingarna är exakt rakt emot varandra.

En kopplingsfiber används för att ansluta en mediakonverter, som överför lasersignalen till en elektronisk signal. Med en vanlig Ethernetkabel kopplas sedan mediakonvertern till datamaskinen (eller en switch ifall man har flera datamaskiner anslutna).

Det finns också mindre terminalboxar (vägguttag) för 2-8 kontakter.


Nisse Husberg
Last modified: Sun May 23 11:29:09 EEST 2004